Timmerlagning i praktiken
En stor del av vår byggnadskultur är timmerhus. Timmerhus är tåliga och lätta att reparera. I denna artikel får du lära dig hur man reparerar timmerstommen, vilka verktyg som behövs och annat viktigt att tänka på.
I Sverige går traditionen med timmerhus tillbaka till 1200-talet. Hittills har man trott att det äldsta profana timmerhuset var kyrkhärbret, tiondeboden, söder om Älvdalens kyrka, daterad till år 1285, men det har visat sig att tiondeboden i Ingatorp, Småland är ännu äldre, från ungefär 1229. Ytterligare en timmerbyggnad, Eldhuset på Zorns gammelgård i Mora, har daterats till första hälften av 1200-talet.
Det vanligaste trädslaget i gamla timmerhus, åtminstone söderöver, är furu som anses överlägsen gran, speciellt om den vuxit på mager mark. Norrut är däremot gran vanligaste byggmaterialet. Furu är mer lättbearbetad, har färre kvistar, den är mer rötbeständig och har en bättre kärna än gran. Gran ruttnar från kärnan och utåt, furu ruttnar utifrån, men den terpentinstinna och hårda kärnan gör att skadan kan se värre ut än vad den är. Färsk furu har en röd kärna som skiljer sig utseendemässigt från gran som har ett mer homogent utseende. Granen å andra sidan har ett återkommande band av små kvistar symmetriskt på samma nivå.
Timmerstommen i sig är en seg och hållbar konstruktion som tål rörelser och väderomslag, den kan monteras ned och flyttas, och alla stockar i konstruktionen kan bytas ut. Timmerhus har tre ställen som man framför allt behöver hålla ett extra öga på:
- Stockarna närmast marken, bottensyllarna. De blir ofta utsatta för fukt genom nederbörd och vegetation.
- Under fönstren. Bristfälliga konstruktioner eller trasiga fönsterbleck gör att vatten rinner in i konstruktionen.
- Knutarna med sitt frilagda ändträ. Skadade stuprännor ökar risken här.
Skadornas omfattning undersöker man enkelt med en täljkniv. Om man trycker in täljkniven i timmerstocken ska träet ge tillräckligt motstånd så att kniven inte sjunker in. Om man däremot kan trycka in kniven till skaftet är det tecken på långt gången röta och stocken behöver bytas. Partiella skador behöver man inte oroa sig för. Skadedjur i stocken är ett tecken på nedbrytning och röta. Om en hel stock är skadad eller om man börjar få sättningar är det läge att byta hela stocken.
Många åtgärder kräver specialutrustning och god kunskap. Undvik därför att själv byta bottenstockar och hela knutkedjor utan ta hjälp av kunniga timmermän. Att göra en halvsulning av en del av en stock, till exempel under ett fönster, är enklare. Men ofta lönar det sig att ta hjälp av en timmerman som förstår hela konstruktionen.
Det finns specialsågverk som gör timmer för hus. Hör med något företag som tillverkar timmerhus om de kan leverera stockar, men undvik fyrsidigt blockat timmer för modernt timmerhusbyggande, det ger ett för homogent utseende. Undersök i stället om det finns möjlighet att köpa gamla stockar från hus som har plockats ned.
Så byts bottenstocken – steg för steg
Innan lyftet
Att byta hela stockar innebär att huset måste lyftas för att man ska kunna lirka ut den skadade stocken och få in en frisk. Detta moment kräver kunskap och man bör främst ta hjälp av en erfaren timmerman. Först behöver man undersöka hur el, telefon, vatten och avlopp påverkas av ett lyft. Man kan behöva koppla bort ledningar och rör som riskerar att gå sönder. Sedan ska man se hur ett lyft påverkar skorsten och tak. Går det inte att lyfta huset, måste man undersöka om man kan byta delar av stocken genom att till exempel göra en halvsulning. Undersök golvbjälklagets upphängning i stommen. Följer golvet med när huset lyfts eller ligger det kvar? Om man har mullbänk, det vill säga att fyllningen i golvet består av grus, jord och kalk, kan detta fyllnadsmaterial rinna ut när man lyfter huset. Fönsterbågar och dörrar häktas av innan lyftet, så att glaset inte går sönder eller skadas.
Här har en av två rötskadade stockar plockats bort och huset har lyfts med hjälp av två domkrafter, en på insidan till höger i bild och en runt knuten. Golvbjälklaget syns och fyllningen i grunden har grävts ur. Samtidigt på insidan. Golvbrädan har tagits bort för att gräva ur fyllningen i mullbänken. Efter bottenstocksbytet kan man lägga tillbaka materialet som består av torr sand och lera.
Val av stockar
Man använder de gamla stockarnas mått som utgångspunkt, mäter höjden och tittar på långdragets form. Stockarna är koniska och därför läggs de toppände mot rotände och tvärt om.
Stocken ska vila på långdraget, aldrig ute på knutarna. Dessutom tar man hänsyn till ytterligare två detaljer. Om man köper sågade stockar, så kallat blockat timmer, uppstår en spricka i stocken när den börjar torka. Vanligast är att sprickan uppstår på ena sidan av den sågade ytan. Med fördel placerar man den sprickan in mot huset så slipper man att fukt tränger in. Man ska naturligtvis använda så rakvuxet virke som möjligt men det är i stort sett alltid en böj på stocken, den så kallade långböjen. Denna böj ska placeras uppåt så att själva stocken svänger uppåt. Dels gör man det för att huset ser spänstigare ut, dels blir det snyggare när man sågar ut för långdraget och trycket hamnar i stommen och inte i knutarna. Ovansidan av stocken bearbetas med bandkniv eller bandslip till jämn rund form. Sidorna på stocken anpassas genom att skräda sidorna med bilyxan. Här eftersträvar man en jämn vågrörelse. Skrädning kräver lite övning för att få det snyggt, varje timmerman skräder på sitt personliga sätt.
Lyftet
Med hjälp av två eller flera domkrafter kan man lyfta stommen. Genom att skruva fast stående balkar i stockarna högre upp på väggen kan man sedan lyfta balkarna i underkant med hjälp av domkrafterna och avlasta och få utrymme att kunna lyfta upp bottenstockarna. Det är viktigt att de stående balkarnas infästningar är gjorda i friskt timmer i stommen. Man brukar använda antingen genomgående bultar eller flera franskskruv. Helst ska man göra infästningar i varje stock för största möjliga säkerhet. Domkrafterna är mekaniska eller hydrauliska och kan hyras hos företag som hyr ut arbetsmaskiner. På senare tid har det även kommit smidiga tryckluftsdrivna kuddar. Domkrafterna ska vara ordentligt förankrade med nedgrävda plana plattor så att de inte riskerar att kana. Domkrafterna placeras så att de ska bära stommen men utan att vara i vägen. Då kan man placera ena domkraften på motsatta väggen till den sida som ska bytas, eftersom man dels inte är i vägen med domkraften och dels fångar upp den nedersta bärande stocken närmast knuten. Man kan också placera en domkraft på husets insida förutsatt att man kan sätta domkraften mot fast mark. Men det är viktigt att se till att domkrafterna står stabilt då det är mycket vikt som de ska bära. När man utför arbeten på stommen bör domkrafterna vara avlastade och huset uppallat så det står säkert.
Anpassning av långdrag
När man har fått till ungefärlig längd på stocken, ska höjden anpassas. Långdraget är själva rännan på undersidan av stocken. Denna slutar tätt mot stocken under vars ovankant är välvd uppåt. Anpassningar görs alltid på undersidan av stockarna.
Använd dragpassare som hjälpmedel. Man försöker såga så mycket man kan på undersidan av stocken, så man slipper att göra om ovansidans kupning. Vid inpassning av stockar är spännband enkelt att lyfta upp med för anpassning. Måste man justera kupningen, använder man bandkniv, hyvel, elhyvel eller yxa. Med fördel kan man, när man har fått justeringen rätt, såga ut en liten list som gör att det blir en droppnäsa längst ned så att regnvatten inte rinner in i grunden utmed stocken.
Anpassning av knutar
När man har en bra höjd på stocken måste man finjustera mot knuten. För att kunna hantera timret använder man kofot och om man behöver lyfta stockarna mycket, kan man med fördel använda en timmersax. Ibland kan det vara svårt att passa in stocken och knuten, om det till exempel är trångt. Då får man såga bort knuten tillfälligt, och montera dit den efteråt. Men ofta kan man börja såga ut för det uttag som behövs. Man gör antingen en pappmall, eller använder dragpassare och tar det i omgångar.
Isolering
En viktig detalj när man anpassar knuten, är det drevspår som ser ut som en liten triangel i ovankanten och insidan av stocken intill knuten. Det är viktigt att man där lägger lindrev eller mossa då knuten är en dragig del av konstruktionen. Även mellan stockarna lägger man drev, antingen löst tvinnat som man slår in eller färdig matta.
Innan återmontering
Innan stockarna sänks ned, passa på att rensa grunden från betong och cementlagningar. När man har sänkt ned huset, fyll i stället med hydrauliskt kalkbruk eller låt bli och låt konstruktionen andas. Släpp efter domkrafterna försiktigt och se att vikten fördelas på stocken och inte på knuten. Räkna med att tyngden från huset kommer att göra att stockarna sjunker ned ytterligare något efter en tid när stockarna har anpassat sig till varandra och torkat lite.
Lagning av ytskador på stocken
Om man har ytskador som kanske är några centimeter djupa kan man göra en halvsulning. Lagning av ytskador på stocken kan göras genom att ta bort skadat material med motorsåg, yxa och stämjärn. En tvärställd yxa, så kallad tväryxa fungerar bra att skölpa ur skadat virke. Då behåller man den äldre stocken bakom och anpassar en ny utsida som skruvas, spikas eller dymlas fast.
Lagning av hörn eller knutkedjor
Ofta har hörnet, den så kallade hörnkedjan, skadats av trasiga och läckande stuprör. Viktigt att tänka på då är att om man lagar flera knutar i samma vägg får man inte kapa timmerstockarna på samma plats på väggen. Bäst är att kapa bort mest längst ned i stommen och gå gradvis närmare knutarna för varje stock som sågas. Med fördel kan man montera bort syllstenarna så man får fritt spelrum i underkant. Att dymla ihop stockdelarna är viktigt, både i höjdled och mot befintliga stockar då knuten är viktig ur hållbarhetssynpunkt.
Dymlingar
Dymlingen är en rund trästav som borras ned i varje stock, för att ge stadga och se till att varje stock inte vrids ur konstruktionen. Att dymla är nödvändigt och antingen köper man en gammal dymlingsborr eller använder en stark borrmaskin. När man bygger en ny timmerstomme, sätts dymlingarna med minst 30 cm mellanrum mellan varje stockvarv. Dymlingen är också lite kortare än de stockar som den ska sitta i. Orsaken är att väggen inte får hänga på dymlingen när stommen torkar och sjunker. Att korta en dymling i befintlig stomme är mycket svårt. Men när man byter stockar i en befintlig stomme, är det inte lika enkelt att sätta vertikala dymlingar.
Timmermannens lexikon
Blixt- eller hakskarv
Utseendet på denna skarvteknik har gett den sitt namn. Skarvningen motverkar både drag och tryck.
Dymling
Rund träpinne som slås i och stadgar stockarna mot varandra vertikalt.
Följare
Utanpåliggande stående stock som stagar upp väggen.
Gåt
T-formad träbit som sätts i ett urtaget spår i dörr- eller fönsteröppningar. I öppningen sågas ett vertikalt spår som man fäller in en T-formad träbit i som i sin tur stadgar öppningen.
Halsning
Avfasning som görs vid knuten så att kanterna passar.
Halvsulning
Lagning halvt i halvt, där man byter ut halva sidan av stocken, oftast på utsidan men även på insidan kan förekomma.
Knut
Hörnens sammanfogningar.
Långdrag
Det v-formade uttag som görs på stockens undersida som man fyller med isoleringsmaterial.
Mossränna
Uthuggning som görs i ovankant av knutens insida för att kunna lägga in ett isoleringsskikt i en känslig del av knuten.
Skräda
Man bilar eller täljer utsidan av stocken så den får det karaktäristiska vågmönstret.
Syll
Timmerstommens bottenstock.
Timmerdrag
En passare som används för att dra linjer så att stockarna sluter tätt mot varandra.
I verktygslådan
Arbetsbockar
75 cm höga för att barka av och skräda stockarna. 40 cm med v-ställda brädor som underlättar när man behöver vinkla stockarna för att såga långdraget. Eftersom vinklarna är samma, behöver man inte fundera på hur stor vinkeln ska vara.
Bandkniv
För att få kupningen på stockens översida och för att finjustera höjder och arbeta ned knaggar. Ofta föredras en lätt välvd bandkniv för att få jämn avverkning.
Bilyxa
Finns både med liksidig egg, knivslipad och ensidig egg, saxslipad. Dessutom kan man snedställa skaftet för att spara knogarna. Vilken man föredrar är tycke och smak. Bilan används till att hugga stockens utsida, skräda och att grovanpassa stockarna.
Dragpassare/timmerdrag
Olika specialverktyg som kopierar formen från stocken under. Dragpassaren ser ut som en vanlig passare för ritning men har en platt sida i stället för en spets för att överföra formen från den ena stocken till den andra.
Ett annat sätt är att man tar en tumstock och sätter en penna mot på det avstånd som utgör största glipan.
Dymlingsborr
För att kunna lägga in styrningar i timret borras grova hål. Detta är ett mödosamt arbete men man kan köpa en timmerborr, en s.k. navare för några tior på loppis. Annars används kraftiga borrmaskiner.
Fogsvans
För att anpassa knutarna. Yrkesmän använder motorsåg men fogsvansen är bra för finjustering.
Kofot
För att pressa isär stockarna och kunna finjustera.
Knutyxa
Speciell yxa som är lång och smal, används för att kunna komma intill och tillräckligt djupt. Knutyxan är ett mångsidigt verktyg och används även som brett stämjärn för att avverka ojämnheter, hugga ur knutar och detaljer som mosspår.
Motorsåg/cirkelsåg
Många moment klarar man med yxa, såg och stämjärn. Men i ett rationellt timmerarbete används motorsåg för att såga ut långdrag, och för att kapa stockar i lagom längd.
Måttband/tumstock
Snickarpenna
Blyerts sitter kvar i hundratals år och fäster även på vått timmer.
Stämjärn
För att finjustera knutar och ta bort knaggar. 20–25 mm är lagom bredd.
Timmerhake
För att låsa fast stockarna mot bockarna under tiden stockarna bearbetas. Med två spetsiga hakar slås ena sidan ned i bocken och den andra i stocken håller timmerhaken fast stocken effektivt.
Träklubba/hammare
För att pressa ned timret i knuten används en stor träklubba, tillverkad av senvuxen gran, med ett huvud gjort av en knutrest.
Luftkuddar, Vev- eller hydrauldomkrafter
Används för att lyfta övre delar av stommen för att avlasta delar som ska bytas. En vertikal grov balk skruvas fast i stommen, ovanför det som ska lagas. Domkrafterna lyfter sedan stommen så mycket att dåliga delar kan tas bort och nya sättas in.
