Tecknen berättar

Bildtext:  “Naffel”, bygdeoriginal och luffare. Född 1848-05-11 död 1913-07-09, Björklinge.

Finns det diskreta tecken som berättar något om sina husägare? Finns det symboler och tecken som säger något om ägarna förr i tiden? Följ med på en resa i luffartecknens symbolik.

Tittar man på gamla dörrar, dörrposter, grindstolpar eller väggar så kan det finnas symboler som för en utomstående kan vara svåra att tyda. Det kan röra sig om enkla luffartecken, till utsirat bildhuggeri. Men vad säger de om sin tid och sina ägare?

Luffartecken

På gamla dörrar, dörrposter eller grindstolpar hittar man ibland små krumelurer, tecken och symboler som var till för att hjälpa eller varna luffare som besökte huset eller gården i jakt på sovplats, mat eller pengar. Redan på medeltiden fanns det lagstiftning mot dessa lösdrivare eller vagabonder. Men luffartiden brukar annars främst betraktas som perioden 1860-1940, och i mindre utsträckning på 1950-60-tal då mestadels arbetslösa män vandrade runt under perioder av stora samhällsomvandlingar, med ökat befolkningsantal, omvälvning från jordbruk till industrisamhälle, med svält och fattigdom som ständigt låg hack i häl. Luffarna var de egendomslösa som inte ville, eller kunde anpassa sig till det nya samhället, och inte sällan fanns även psykisk eller fysisk sjukdom där luffaren försökte att undkomma det förnedrande hjälpformer på fattighus eller institution.

Det fanns även en grupp från vikande hantverksyrken, som garvare, tunnbindare, klensmeder, sadelmakare eller repslagare, som med hjälp av sitt kringresande kunde öka möjligheten till försörjning. Luffartiden sammanföll med utvandringen till Amerika som ville utvandra, men som aldrig kanske lyckades komma ur fattigdomens klor. Många luffare utförde enklare hantverk som kvast- och visptillverkning, ståltråds- eller rotarbeten s.k. luffarslöjd, eller sålde lättburna produkter som skosnören, brevpapper eller utförde slipning av knivare eller saxar. Luffarna hade utvecklat ett eget symbolspråk, och omtalas ibland även ha haft ett eget språk som snarare hade kopplingar till förbrytarslang, sotaryrkets slang, sk. Sotarknåp eller resandefolkets romani. Dessa luffartecken omgavs av mystik och vars symbolik endast delades luffare emellan. Med hjälp av dessa tecken kunde man bli förvarnad av tidigare luffare om det fanns elakt folk i huset, om det gick att få sova eller om de som bodde på gården var särskilt medkännade eller givmilda. Ofta ser man att symboler ristats in i träet på en dörr, dörrpost eller grindstolpe.

Undertecknad bodde själv i en lägenhet i skånska Arlöv under en period där det i övre vänstra kanten av min dörr fanns inristat tre små ringar som betydde att här kunde man få pengar. Luffarna accepterades aldrig av samhället som såg dessa som lösdrivare, och en särskild lag etablerades med tvångsarbete som straff för lösdriveri. Ännu i dessa dagar ser man luffarsymboler på äldre dörrar som berättar om dess ägares lynne, och givmildhet.

Av Robert Danielsson

Your content goes here. Edit or remove this text inline or in the module Content settings. You can also style every aspect of this content in the module Design settings and even apply custom CSS to this text in the module Advanced settings.