En återkommande fråga när man har gamla torp, och i synnerhet från nyblivna torpägare, är vad man gör åt gliporna mellan brädorna i gamla golv. Utgångspunkten för att vilja åtgärda gliporna brukar vara olika orsaker, rädsla att tappa ned föremål, utgör en smutsfälla, rädd att barn ska skära sig eller ge flisor i fötterna på brädkanterna, att golvet upplevs dragit eller kallt. Följdfrågan brukar vara vad man ska använda för material för att få bort springorna.
Låt oss gå igenom några do and donts i fråga om denna källa till återkommande frågor. Resultaten kan nämligen bli rätt dåliga, för att inte säga direkt farlig.
Först och främst bör man vara medveten om att ett trägolv är ett levande material som rör sig under året. Springorna ökar och minskar därför under olika delar av året. På försommaren är inomhusluften och golvet som torrast. Det är ofta då också frågorna brukar komma och förslagen på tätning brukar komma. Först ska man vara medveten att lära känna golvet och se springorna över minst en årscykel. För det kan ju vara så att under senhösten har golvet svällt och det kanske inte finns några springor alls. Och då kan en tätning av springorna på våren vara direkt felaktig eller farlig. För vad som händer när golvet sväller är att det blir för lite plats och då reser sig antingen golvplankorna av trycket, eller ännu värre, att golvet trycker ut väggen i t.ex en timmerstomme. Då kan en tätning av springorna rental bli farlig.
Men det kan vara så att golvet har fått springor med ålder som finns under hela året. Kanske saknar golvplanken, eller brädorna spåntning, eller not och fjäder som det heter när man har frästa spår på båda sidorna av golvbrädan och en lös list som läggs i spåret mellan brädorna. I ett av mina egna golv, låg två ospåntade golv på varandra, utan någon tätning mot den grusfyllda mullbänksgrunden under. Vintertid kände jag hur det drog upp kall luft genom springorna eftersom fyllnadsmaterialet i grunden har satt sig med tiden och luft utifrån kom in i rummet genom golvet. Och då finns det motiv att vilja täta springorna. Men låt oss ta några donts direkt. Utgångspunkten för en åtgärd är att den ska kunna vara reversibel, det vill säga att du utan stort besvär ska kunna avlägsna tillskottet utan negativ. Jag har tyvärr sett flera dåliga exempel som inte fungerar över tid. Man har använt spackel, fogmassa, latexfog, plastiskt trä, sågspånsblandat lim och andra lösningar. Det som kännetecknar alla dessa lösning är att de åldras fult, är inte följsamma. Följden är ett fult utseende, där delar delvis fallit bort av den ständiga rörelsen i golvet. Denna typ av material avrådes bestämt ifrån. Se bilderna, det var väl inte så det var tänkt att fungera.
Men om man har springor vad ska man använda då. I mindre sprickor upp till 5 mm, finns snygga flätade linrep som man knackar ned när golvbrädornas glipa är som stort, det vill säga på försommaren. Dessa finns att köpa i byggnadsvårdshandeln och i båtaffärer. För lite grövre springor kan man använda tvinna lindrev som används för tätning mellan timmerstockar. Fördelen med lindrevet är flera. Lindrevet är naturligt grått i sin karaktär och upplevs inte störande, dessutom är det isolerande och följsamt i golvets rörelser. När man städar genom våttorkning eller skurning tar lindrevet emot och släpper ifrån sig fukt naturligt. Om man har grövre springor, använder man med fördel trälister som spikas i golvbalkarna. Trälisterna flyter också in bra och upplevs inte som något främmande. Trälisterna kan betsas till att passa kulören på golvet. Båda materialen kan enkelt avlägsnas och göras om efter behov.
I sämsta fall med grova springor, kan man behöva ta upp golvet och spika om det. Men undersök noga hur golvet är spikat. Är det med synliga spikar uppifrån är åtgärden enklare att utföra än om man har spikar osynligt i spånten, med risk att spånten spricker när man försöker bryta upp brädorna.
För min egen del, har jag två golv som får illustrera mitt synsätt. I storstugan ligger ett 300 år gammalt skurgolv, som tidigare legat på en loge i 30 år i väntan på användning där jag har fått lägga mycket tid på att hyvla och slipa bort årsringar som rest sig och bildat rakbladsvassa kanter. I det fallet lever jag med gliporna. Om sonen tappar ned legobitar fiskar vi upp dem med en strumpsticka, nål eller ståltråd. Samma sak med städningen, vi har ett speciellt smalt munstycke som kommer åt i gliporna. I det andra fallet plockade jag fram ett gammalt golv, det låg tre golv på varandra, varav det sista var fuktskadat efter ett läckande avlopp. Det nedersta golvet var ett grovsågat ospåntat undergolv och mellangolvet var lika så osåntat och där drog det kraftigt från mullbänksgrunden. Där valde jag att slå ned flätat linrep på de ställen med halvcentimeter grova springor.
